Eh, nej, helvetet skulle jag beskriva det som. Jag hatade gympan i skolan. Det var väl mest den där delen med att byta om som var grejen tror jag egentligen... sitta där och vara rädd att folk ska tro att man glor på dem, vända ryggen åt för att inte råka se något eller möta någons blick och tro att de ska tro att man kollat in dem. Att stå där och beundra dammet i hörnen och snabbt dra på sig kläderna och dra därifrån. Det var väl i högstadiet och gymnasiet som det var jobbigast. Innan dess var jag knappast klar med vad jag var och att andra kunde bry sig utan var med som alla andra och kände inget utanförskap. 

Jag vet inte om det är skillnad när man väl är öppen med vem man är eller om det blir värre då? I skolan hade jag nog inte gått på en enda gympalektion om jag vore öppen men blir det bättre i vuxen ålder? Hur beter sig killarna i omklädningsrummet på gymmet/fotbollen/hockeyn om de vet att en av dem är homosexuell? Man läser ju ganska ofta om fördomarna inom idrotten och okunskapen som råder i den världen, men det verkar ju bli bättre även där med stjärnor som kommer ut och skapar öppenhet och medvetenhet. 

Homo, bi eller hetero, det borde inte spela någon roll i omklädningsrummet. Okunskapen blandat med nakenheten gör bara att man helst vill fly in i ingentingheten.

Jag veeeet, man ska inte uppdatera så här sällan om man har en blogg! I väntan på inspiration får ni väl lyssna på Gagas nya! Hon äger ju fortfarande.

"Gay rights are human rights"

Tjo.

Juli är ju Pride-paradernas månad och har just (nåja) passerat. Oftast bryr jag mig inte om detta så mycket då jag känner att det inte är något jag har lust att deltaga i. Däremot respekterar jag att andra vill göra detta. Det jag inte kan förstå är varför man måste smutskasta paraderna så mycket och prata skit om dessa? Bara därför ska jag gå nästa år ;) 

Jag tycker att man som homosexuell idag ska vara tacksam för de som började med dessa protestmarscher som det först var och inse vad dessa personer gjort för att homosexuella skall ha samma rättigheter som heterosexuella i samhället. Paraderna är ju bara en del i detta arbete så klart och vi borde vara bättre på att lyfta fram personer som kämpat i motvind i alla år. Det är väldigt lätt att ta saker för givet idag och inte tänka ett steg längre och inse vad som krävts för att vi ska ha det så här lätt (ja, jag vet, det finns en del kvar att önska...). I år gick 60 000 i Stockholms parad tror jag och tio gånger så många kantade gatorna för att visa sitt stöd och för att få se paraden. Det är verkligen stort om man ser till andra länder där man knappt kan vistas på gatan som homosexuell. Många säger: "måste de spöka ut sig och gå ut på gator och torg bara för att de är homosexuella?" Dessa personer har missat en del. Det är inte samma sak att vara homo som hetero idag, det måste protesteras och det måste visas att det finns en stor grupp i samhället som inte kan leva med samma rättigheter som heteros. Ett sätt är att anordna Pride-festivaler runt om i landet. Skapa medvetenhet och öppenhet. Jag själv borde verkligen engagera mg mer. Men jag är medlem i vår lokala RFSL-förening i alla fall ;) Alltid något kanske.

Nä, var tacksam och ödmjuk som HBTQ-människa inför vad andra gjort för att DU ska få leva ditt liv som vilken annan människa som helst.

Tydligen är detta bilden "vanliga" (höhö) människor har utav homosexuealla män! Hur de ser på homosexuella kvinnor är ett annat inlägg ;) 

Jag funderade lite på det där och jag kände direkt att jag fick alla taggar utåt! Jag menar, alla fjollar inte runt och vickar på lillfingret och dricker rosa bubbel. Alla gillar inte hudnära byxor och läppglans.

Drar man åt sig taggarna lite och funderar ett steg till så går det kanske att förstå den bilden bättre. Den bild folk har utav homosexuella baseras födmodligen inte på egna erfarenheter utan på den bild de får utav gayfolk i media. På tv är det den boa-bärande fjollan som är roligare att titta på än den öldrickande soffpotatisen. Så det måste ju vara därför folk över lag tror att alla bögar är feminina i sättet. Det är ok, men jesus, man kan väl förstå att även bland homos finns det alla sorter? Det finns inte en gayform som vi stöps ur, lika lite som det finns en heteroform- det finns alla sorter, fjolliga, manliga, korta, långa, smala och tjocka. Jag har väl turen att de jag omger mig med inte är så låsta att de tror annat... eller? ;) 

Det viktiga i allt är väl ändå att ifrågasätta varför vissa anses ok och vissa inte? Skräms man av en fjolla men inte utav Svensson-bögen kanske man ska gå till sig sjäv och se... vad är problemet?

Jag har alltid tänkt att "jaaag minsann inte är gay på det där sättet folk förväntar sig av en bög"... förmodligen stämmer det till viss del.

Men å andra sidan älskar jag modeshower på tv och bubbel är gott ;) Så, vad vet jag? ;)

Det är lite intressant att läsa vilka årtal som är milstolpar för oss HBTQ-personer. Skriver ner dessa här. Källa: RFSL

1944 > Avkriminaliserades homosexuella förbindelser mellan vuxna.

1972 > Sverige blir första land i världen att erbjuda en ny juridisk könstillhörighet och könskorrigering behandling.

1979 > Avskaffade Socialstyrelsen homosexualitet som sjukdomsbegrepp. (Så, när jag föddes ansågs jag frisk alltså ;) )

1987 > Infördes förbud att diskriminera homosexuella.

1988 > Infördes lag om homosexuella sambor.

1995 > Partnerskapslagen träder i kraft.

1999 > Lagen mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning införs. Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, HomO, inrättas.

2002 > Lagen mot diskriminering inom högskolan på grund av sexuell läggning införs.

2003 > I grundlagen införs förbud mot hets mot folkgrupp på grund av sexuell läggning. Lagen om rätt till adoptionsprövning för par som ingått partnerskap träder i kraft, liksom likställd sambolag för samkönade och olikkönade par.

Utvidgad diskrimineringsförbudslag som omfattar tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder träder i kraft. 

2005 > Förbud mot diskriminering som har samband med sexuell läggning inom det sociala området, det vill säga socialtjänsten, socialförsäkrings-systemet, A-kassan och hälso- och sjukvården införs.

Lagen om insemination även för kvinnor som är sambo eller registrerad partner med en annan kvinna träder i kraft.

2006 > Lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever införs.

2009 > Könsöverskridande identitet eller uttryck läggs till som en diskrimineringsgrund.

Socialstyrelsen avskaffar transvestism, fetischism och sadomasochism som sjukdomsbegrepp.

Sverige inför könsneutralt äktenskap.

2011 > Grundlagsförbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning införs i regeringsformen.

Det mesta har ju hänt under min livstid vilket är lite skrämmande kanske. Något borde ju ha hänt tidigare men om man ser sig om i världen så är jag glad att bo i Sverige. 

... så länge de ger fan i mig!

Det uttrycket har ju under åren kommit och gått och varje gång jag hör det så vet jag inte riktigt hur jag ska reagera. Första gången jag hörde det uttrycket var jag kanske i mina tonårs glory days och jag reagerade starkt på det.

Alltså, är den personen väldigt utsatt för just påstötningar utav homosexuella eller känner den personen sig utanför för att hen aldrig blivit stött på? Eller är det så att personen är så osäker i sig själv och sin egna sexualitet att hen inte vet om denne kommer att ge efter för påstötningarna? ;) Vad är det man är rädd för? Är det så att man tror att folk runt omkring kan tro att man är gay? 

Jag tänker att om någon stöter på en kan man inte bara ta det som en komplimang och säga, tack men nej tack, och sen gå vidare. Tro mig, de flesta skulle ge sig då. Självklart finns det rötägg som inte ger sig men där tror jag inte att just de homosexuella utmärker sig speciellt om man kollar runt på krogarna ;) 

Är det åldersrelaterat detta? TIll viss del kanske? Unga personer tar detta lättare med att bli stött på än äldre känns det som? Är det olika för tjejer och killar? Det känns så? Killar känns överlag mer homofoba än tjejer, men jag tycker att den unga generationen nu är bättre än den jag växte upp i. Kanske fördomsfullt utav mig att tror att det är olika i olika åldersgrupper eller olika beroende på kön... 

Ja, jag vet inte. Det finns väl inte direkt några glasklara svar på varför detta uttryck aldrig dör ut och varför en del väljer att slänga ur sig sånt. Det enda jag önskar är: Bli glad om någon stöter på dig, känn dig smickrad men om det inte är din grej så tacka varligt nej och gå vidare med ditt liv.

#gay #komplimanger #ragga #stöta #fördomar 

Homosexuell. Ja, smaka  på den ni! Nej, inte DEN! ;) Den här bloggen kanske mest ska handla om livet (vilket liv?) som homogay och funderingar, tankar och lite spånerier på sådant som händer runt om i världen i de homosexuella kretsarna. Vissa inlägg kanske kommer att handla om snygga karlar, medan nästa inlägg kanske kan handla om Putins anti-gay-lagar eller situationen för de homosexuella i Uganda eller fördomar över lag.

För att skapa en stor blogg ska man nischa in sig läste jag någonstans så ja, gayness blir min lilla nisch ;) Skämt å sido så är jag knappast ute att fajtas med stor-bloggarna. Det är så mycket drama i den världen och jag gillar lugn och ro... så nej, jag bloggar för att det är roligt bara. 

Så häng med, kom med idéer och förslag :) Kommentarer är roligt men inget jag kräver utav er då jag vet själv hur dålig jag är på att kommentera bloggar. 

#gay #homosexuell #blogg #nisch #fördomar #justforfun