... så länge de ger fan i mig!

Det uttrycket har ju under åren kommit och gått och varje gång jag hör det så vet jag inte riktigt hur jag ska reagera. Första gången jag hörde det uttrycket var jag kanske i mina tonårs glory days och jag reagerade starkt på det.

Alltså, är den personen väldigt utsatt för just påstötningar utav homosexuella eller känner den personen sig utanför för att hen aldrig blivit stött på? Eller är det så att personen är så osäker i sig själv och sin egna sexualitet att hen inte vet om denne kommer att ge efter för påstötningarna? ;) Vad är det man är rädd för? Är det så att man tror att folk runt omkring kan tro att man är gay? 

Jag tänker att om någon stöter på en kan man inte bara ta det som en komplimang och säga, tack men nej tack, och sen gå vidare. Tro mig, de flesta skulle ge sig då. Självklart finns det rötägg som inte ger sig men där tror jag inte att just de homosexuella utmärker sig speciellt om man kollar runt på krogarna ;) 

Är det åldersrelaterat detta? TIll viss del kanske? Unga personer tar detta lättare med att bli stött på än äldre känns det som? Är det olika för tjejer och killar? Det känns så? Killar känns överlag mer homofoba än tjejer, men jag tycker att den unga generationen nu är bättre än den jag växte upp i. Kanske fördomsfullt utav mig att tror att det är olika i olika åldersgrupper eller olika beroende på kön... 

Ja, jag vet inte. Det finns väl inte direkt några glasklara svar på varför detta uttryck aldrig dör ut och varför en del väljer att slänga ur sig sånt. Det enda jag önskar är: Bli glad om någon stöter på dig, känn dig smickrad men om det inte är din grej så tacka varligt nej och gå vidare med ditt liv.

#gay #komplimanger #ragga #stöta #fördomar