Eh, nej, helvetet skulle jag beskriva det som. Jag hatade gympan i skolan. Det var väl mest den där delen med att byta om som var grejen tror jag egentligen... sitta där och vara rädd att folk ska tro att man glor på dem, vända ryggen åt för att inte råka se något eller möta någons blick och tro att de ska tro att man kollat in dem. Att stå där och beundra dammet i hörnen och snabbt dra på sig kläderna och dra därifrån. Det var väl i högstadiet och gymnasiet som det var jobbigast. Innan dess var jag knappast klar med vad jag var och att andra kunde bry sig utan var med som alla andra och kände inget utanförskap. 

Jag vet inte om det är skillnad när man väl är öppen med vem man är eller om det blir värre då? I skolan hade jag nog inte gått på en enda gympalektion om jag vore öppen men blir det bättre i vuxen ålder? Hur beter sig killarna i omklädningsrummet på gymmet/fotbollen/hockeyn om de vet att en av dem är homosexuell? Man läser ju ganska ofta om fördomarna inom idrotten och okunskapen som råder i den världen, men det verkar ju bli bättre även där med stjärnor som kommer ut och skapar öppenhet och medvetenhet. 

Homo, bi eller hetero, det borde inte spela någon roll i omklädningsrummet. Okunskapen blandat med nakenheten gör bara att man helst vill fly in i ingentingheten.